Jag skriver lika mycket till dig som till mig själv. Jag delar gärna med mig av det jag har funnit funkar bra för mig från att jag brände ut mig och på min väg vidare. Det som jag lär mig varje dag och därifrån jag befinner mig just nu i livet.
Det är en del av min mission och mitt fokus med mitt företag Hälsa i Nuet att dela med mig för att förhoppningsvis få även dig att hitta sätt att må ditt bästa jag.
Mina inlägg på bloggen tar oftast upp olika insikter eller tankar som jag har fått eller lärt mig på olika sätt. Ibland får jag lära mig dem om och om igen ”the hard way” för att jag lätt glömmer och behöver lära mig igen. Med the hard way menar jag att kroppen aldrig upphör att fascinera mig genom dess sätt att hitta olika vägar att få mig att fatta. Låt mig utveckla…
I början kallade jag dem ”bakslag”, ”återfall”, ”dippar” och i mitt sinne var de fruktansvärt jobbiga perioder (ibland tog det veckor innan jag återhämtade mig) som jag fasade för. Det var jobbigt att acceptera ett bakslag, fruktansvärt jobbigt att återhämta sig ifrån. Jag kände skam, hjälplöshet, sorg, ilska, uppgivenhet och rädsla.
Efter ett tag ändrade jag (omedvetet) uttrycket till ”tillfällen att lära mig mer” och ändrade även min inställning litegrann, det var fortfarande otroligt jobbiga perioder men min inställning var annorlunda. Jag började förstå att kroppen ville lära mig något som jag hade glömt eller inte lyssnat ordentligt på. Känslorna ovan fanns fortfarande kvar men med en annan inställning blir de lättare och lättare att hantera.
Med kroppens sätt att visa mig att jag fortfarande inte fattar menar jag de sätt som kroppen använder sig av för att berätta för mig. Om jag inte lyssnade ordentligt på att jag var spänd så kanske den valde att ge mig ångestattacker. Om jag körde vidare trots att jag var trött så tog den tillfälligt all min energi från mig och lämnade mig i fosterställning ett tag, energilös. Det finns många fler sätt, kroppen har en uppsjö av olika verktyg. Kroppen vet. Och när den har skrikit tillräckligt länge och ägaren (jag) inte har lyssnat så behöver den hitta andra sätt att få ägaren att fatta. Jag vet även nu att det var därför jag blev utbränd för att jag inte lyssnade på så många år. Till slut tröttnade kroppen på att sända ut subtila signaler till en början, sen skrika högre genom att ge mig värk och ryggskott efter ryggskott. Till slut valde den att stänga ner allt. Stänga av strömmen, slå av wi-fi-uppkopplingen och ge mig en ordentlig käftsmäll istället.
Tack kroppen för att du inte gav upp. Tack för att du fick mig att lyssna till slut. Tack.
När jag skriver så skriver jag från hjärtat. Ofta har jag en tanke eller ett fokusämne som jag tänkt att jag ska ta upp (ämnet sinar aldrig) men sen när jag sätter mig ner vid min dator så är det inte alltid så att det är det som kommer ut i skrift utan ofta det som ligger mig närmst hjärtat just då. Jag väljer att lyssna på det som kommer och ändrar snabb min tanke och låter orden flöda såsom de vill. Det är då det blir bäst, tycker jag, för det kommer från hjärtat. Jag hoppas ni håller med. Så idag har jag flödat från hjärtat.
Jag skriver lika mycket till mig själv som till andra för att även förhoppningsvis få mig själv att förstå, eller komma ihåg det som är viktigt och det som jag vet fungerar i längden.
Tack för att jag får dela med mig och tack för att du läser och förhoppningsvis delar vidare till dem som du tycker behöver det.
Tack
