Jag är immun, eller?
En KBT-kvinna som jag gick hos ett tag frågade mig vid ett tillfälle; ”vad är det värsta som kan hända?” Då svarade jag; ”att bränna ut mig”. Så det fanns med i min vokabulär. Det var något som skrämde mig, men ändå trodde jag inte att det skulle kunna hända mig. Andra men inte mig.
Jag vet att det är mååååånga som tänker på det sättet – antar att det är någon form av förnekelsestadium – men vet du; inte heller du är odödlig och orkar hur mycket som helst utan vila.
Återhämtning däremot fanns inte i min vokabulär och tid där jag bara var med mig själv – varför skulle jag ha det? Det var ju mycket roligare att ha folk runtomkring mig. Jag gillade att ha saker inbokade och vara social, träffa människor och vara aktiv. Allt var ju så roligt intalade jag mig. Jag var ”always the hostess”; tog om hand och såg till att alla andra hade det bra och gick ner i brygga för att göra det bästa för alla andra.
Du som verkligen känner dig stressad (och inte bara raljerar med ordet för du tycker det är coolt att ha många bollar i luften), som upplever olika symtom på stress och har gjort så under en längre tid. Till dig skulle jag vilja ställa följande frågor och sen skulle jag hoppas på att jag någonstans sår ett litet frö som även om det inte landar i dig nu kanske landar någon gång framöver innan det blir riktigt illa;
- Vad är det du gillar med att hålla på som du gör? Nåt måste det ju vara som du gillar annars skulle du väl inte fortsätta med det? Har ditt beteende blivit din identitet, en del av dig och ”så som du är som person”? Fundera då på vad som skulle hända om det du gillar så mycket förändrades. Att bearbeta och jobba med den känslan kanske är lättare än du tror. Det du själv har skapat till din sanning kanske inte behöver vara sant; att du är ”så som person” är kanske enbart din sanning och inte det du egentligen behöver eller mår bra av.
Svar som ”jag är orolig som person och har ofta ångest”, ”jag måste alltid ta hand om alla andra”, ”jag känner mig alltid stressad under de perioderna”, ”jag har alltid sååååå mycket att göra”, "det förväntas av mig att jag gör si och så" – jag köper inte det. Jag är ledsen, alla dessa uttalanden är sanningar du har skapat för dig själv som inte behöver vara sant.
- Varför får inte du lov att må bra? Har du en offerkofta på dig eller en tro att livet måste vara så här det är bara att ”klara av det”. Att ingen annan mår ju heller jättebra, alla har ju sitt. Släpp då de tankarna omedelbart. Livet ska inte bara ”klaras av” det ska levas. Det finns faktiskt personer som mår bra även i vardagen.
- Vad är du rädd för ska hända om du saktar ner? På riktigt? Vad är du rädd för?
Om din bils motorlampa börjar lysa rött så fortsätter vi ju inte att köra till dess motor skär, eller gör du det? Varför fortsätter du då att köra på trots att din kropp signalerar?
Att dela är omtanke
Det här kan vara just vad någon av dina vänner behöver läsa idag. Att dela är omtanke! Du delar enkelt texten med hjälp av sociala medier-knapparna längre ner på sidan